|
|
|
| Kort
historik om Skelleftehamn |
Skelleftehamn
kom till 1928. Då byggdes smältverket
Rönnskär. Samtidigt stampades
bruksbebyggelsen fram ur den fiskarby som
fanns. Skelleftehamn var bokstavligt talat
företagets samhälle och industrin
präglar
än i dag denna tätort som ligger
ute vid kusten.
1912 fick Kallholmen, nuvarande Skelleftehamn,
järnvägsförbindelse med Skellefteå.
Bibanan mellan Bastuträsk och Kallholmen
byggdes. Året därpå blev
den nya handelshamnen klar. Den fick namnet
Skelleftehamn. Men det var först 1933
som stadsdelen officiellt fick namnet -
då ändrade också Generalpost-styrelsen
och SJ namnet på post- respektive
järnvägsstationen.
Rönnskärsverken skapade ett sug
efter bostäder. Liksom i Boliden fick
bolaget ta på sig rollen som samhällsbyggare.
Bostäder för tjänstemän
uppfördes redan 1929 på Hamnskär
och 1931 köptes mark från Skellefteå
stad. Området fick namnet Örjansberget
efter gruvnäringens skyddshelgon. Här
byggdes bostäder både för
arbetare och tjänstemän, men också
skola, kyrka och Folkets Hus.
Smältverket står bokstavligt
talat på historisk mark. Ett exempel
är en inhägnad stenlabyrint
söder om industrigrinden. På
väg in mot samhället ligger Kejsar
Ludvigs kanal, eller Kilörkanalen som
den egentligen heter. Den byggdes 1913 och
är inte döpt efter någon
riktig kejsare, däremot tullförvaltare
Ludvig Cimmerlund som var stadens "överpamp".
I Kurjoviken har Ursvikens segelsällskap
hemmahamn - 200 platser och klubbstuga.
På fasaden till församlingshemmet
S:t Örjansgården har Pär
Anderssons "S:t Örjan och Draken"
en framträdande plats. Fasadutsmyckningen
är en mosaik i natursten, inköpt
1961. Folkets Hus byggdes 1933-34 med bl
a salong för teater och bio, mötessalar,
bibliotek, studierum samt en fristående
dansrotunda. Arkitekt var John Åkerlund.
I Skelleftehamn bor det idag ca. 3 125 personer. |
| |
|
|
|
