
Att äta hetvägg eller
fettisbullar hörde till frossandet
under fastlagen. Hetvägg var ursprungligen
kumminbeströdda vetebullar, troligen
i kors eller kilform, ett ålderdomligt
festbröd som ingick i den "vita"
fastematen bestående av mjöl-
och mjölkmat. Hetvägg kom till
Sverige från Tyskland troligen redan
under 1500-talet.
Semla - Fettisbullens
nuvarande namn kommer från latinets
simila, som betyder "bulle av vetemjöl".
Semlor har ätits sedan medeltiden.
Då var det bullar som fick namn av
det fina vetemjöl de bakades av. Semlans
fyllning har varierat genom åren,
för mandelmassan av den typ vi är
vana vid idag kom först vid 1800-talets
mitt och mot slutet av 1800-talet blev vispad
grädde en ingrediens och bullarna började
att ätas till kaffe. Många är
de som föredrar att äta semlan
med varm mjölk med lite kanel och socker
i som ger semlan den rätta konsistensen.
Akta dig för att ta för mycket
hetvägg, semlan ska inte dränkas,
bara piffas upp...!
Kött
och ägg var förbjuden mat
Semlan är en grundmurad del av vår
kultur som har ett bibliskt upphov. Fastan
är en kvarleva från den fornkristna
tiden, då man fastade i sex veckor
före påsk. Före alla stora
kyrkohögtider har den katolska kyrkan
en fastetid på 40 dagar. Fastetiden
före påsk är den äldsta
och heligaste. Då var kött och
ägg föbjuden mat och man skulle
leva återhållsamt och stilla.
Reglerna för fastan försvann i
samband med reformationen under 1500-talet.
Från början firades fastlagen
på en dag, tisdagen före fastan,
men när den senare utökades till
tre dagar fick tisdagen namnet fettisdag.
Belägg finns att namnet fettisdag använts
i Sverige redan 1594. Det kan ha kommit
av att man skall äta mycket fet mat
före fastan. Ordet kan också
härledas ur namnet "vita tisdag"
som avsåg bruket att förberade
fastan genom att äta mjöl- och
mjölkmat som t.ex. pannkakor, kroppkakor
och bröd, gärna bakat av vetemjöl.
Innan man måste avstå från
köttet tog man farväl av det genom
att frossa i fett och att klä ut sig.
I flera katolska länder är det
kaneval under fastlagen, efter orden carne
och vale som betyder "kött farväl".
Idag har vi endast kvar seden att äta
kaloririka fastlagsbullar, som också
kallas fettisdagsbullar eller semlor. Från
början åt man dem endast under
Fettisdagen och senare på tisdagar
under fastan på djup tallrik med mjölk
och kanel, men idag äter man fastlagsbullar,
när de bjuds och oftast utan mjölk.
Fastan
Fastan börjar på askonsdagen
som har fått sitt namn efter bruket
i den katolska kyrkan att beströ sig
med aska som ett botgöringstecken under
fastans första dag. I Sverige betecknar
fastan idag för de flesta människor
endast tidsperioden närmast påsk.
Det har varit en spridd uppfattning om man
måste äta litet under fastan
och att kött inte fick förekomma.
Hos oss i Västerbotten kokades på
askondagen under 1800-talet en gröt
med aska i så att tarmarna drog ihop
sig. Sedan kunde man inte äta så
mycket. Kalas, dans och bröllop fick
man inte ha. Ägde lysning eller bröllop
rum under fastan blev äktenskapet olyckligt,
paret skulle gå fastande hela livet,
få det fattigt och dåligt.
Drymmelveckan
Drymmelveckan eller stilla veckan var den
sista veckan i fastan och inleds med palmsöndagen.
Onsdagen i stilla veckan kallas drymmelonsdag
efter det medeltida katolska bruket att
vira tyg kring kyrkklockornas kläppar
för att de skulle ljuda dovt eller
också byttes de ut mot träkläppar.
Påskfriden skulle ingås med
tystnad. Trots att den lutherska statskyrkan
i Sverige redan 1571 beslutade att klockringning
åter skulle äga rum i denna veckan
har namnet dymmelvecka levt kvar.
Dymmeln från onsdag till lördag
var fastans strängaste och allvarligast
tid. Man skulle vara försiktig och
vila från arbete. Att hugga, baka,
brygga och allt annat arbeta som innebar
så kallad "kringgärning"
ansågs olämpligt på många
platser i Sverige. Vilket innebar att om
man högg träd eller ved i fastan
högg man t.ex. bort växligheten,
det blev bara olycka med ett hus byggt av
sådant virke och om djuren skulle
trampa på en träflisa från
veden skulle de bli halta. Antingen brann
veden eller också orsakade den eldsvåda. |