Folkets Hus Skelleftehamn är glada att kunna erbjuda opera även under 2010/2011.
Direktsändningarna sker med hög teknisk kvalité både med bild och ljud.
  Elektra - Direkt från Kungliga Operan
 Lördag 11 september, kl. 19.30

Elektra, är en opera i en akt av Richard Strauss till librettot av Hugo von Hofmannsthal efter Sofokles tragedi. Första uppförande skedde vid Hovoperan i Dresden 25 januari 1909. Första uppförandet i Sverige var 1965 på Kungliga Teatern (nuvarande Operan) i Stockholm med Birgit Nilsson som Elektra och Berit Lindholm som Chrysothemis. Liksom Salome tillhör denna opera Strauss tidiga verk. En 111 man stark orkester och ett för den tiden djärvt dissonant, starkt expressivt tonspråk gjorde att Elektra för alltid rörde om i synen på operakonsten[källa behövs]. Rollen som Elektra räknas till de allra mest krävande sopranrollerna, med ett register på över 2 oktaver och där Elektra är inne på scenen under hela föreställningens 2 timmar långa akt. Operan har en starkt psykologiserande underton i den Freudska skolan. Den "svåra" musiken och den brutala handlingen skrämde de första generationerna av åskådare[källa behövs], men idag är verket en uppvisningsplattform för dramatiska sopraner i den tyngre klassen.
  Rhenguldet - Direkt från Metropolitan i New York
 Lördag 9 oktober, kl. 19.00

Richard Wagners mäktiga operaepos ”Nibelungens ring” omfattar de tre operorna ”Valkyrian”, ”Siegfried” och ”Ragnarök” och inleds med det svåra, men nödvändiga, förspelet ”Rhenguldet” där historien om härskarringen och den väldiga berättelsen om gudarnas, hjältarnas och människornas öden tar sin början. I ”Rhenguldet” vaktar Rhendöttrarna en guldskatt på flodens botten, men de blir lurade av den illistige nibelungen Alberich som av det stulna guldet smider en ring med större makt än t.o.m. Tolkiens härskarring och som hotar världsordningen. Dessutom har gudarna bekymmer: överguden Wotan har hyrt in jättarna Fafner och Fasolt för att bygga borgen Valhall. Wotans problem blir akuta när jättarna oförskämt nog vill ha betalt och tar ungdomens gudinna Freia i pant. Wotan betalar, efter viss klagan, med guldet och ringen som han och kompisen Loge lurat av Alberich. Denne förbannar i sin tur ringen och Fasolt blir förbannelsens första offer. Operan slutar med att gudarna flyttar in i Valhall, att Rhendöttrarna klagar över förlusten av guldet och att Loge bränner ner gudarnas gamla hem och därmed också kremerar den döde Fasolt. Det är k vinnorna i ”Rhenguldet” som driver handlingen framåt. Först är det de krinolinklädda lojt simmande Rhendöttrarna, som klantar till det, sedan styr och ställer Wotans hustru Fricka, och jordanden Erda som varnar Wotan för ringens makt. Slutligen Freia som inte är oemottaglig för Fasolts uppvaktning. Han mördas av sin bror som vill åt allt guldet, egentligen är Fasolt den ende i hela operan som inte är direkt vedervärdig. ”Ringen” utspelas på flera olika plan med en komplex och svårgenomtränglig härva av symboler och icke-symboler. Tolkningsmöjligheterna är oändliga och det går inte att trivialisera verket utan att det slår tillbaka. Hur mycket man än försöker rationalisera Wotans värld, så tar det metafysiska överhanden. För att oskadd ta sig igenom fjorton timmar ”Ringen” behövs både kompass och vattenflaska.